Sara och om livet.

 

 

 

Det är många önskningar och drömmar här ikväll. Både på gott och ont. 

 

 

Jag har två drömmar i mitt liv. Jag har inga visioner och drömmar annars att sträva efter. Samtidigt som jag ständigt söker utmaningar. Jag förstår inte hur det går ihop. Att de ens är möjligt. 

Jag önskar jag hade några drömmar som svävade omkring uppe i huvudet, något jag kunde jobba mot.

 

 

En av mina drömmar är den där sommarstugan... Jag måste ha en fristad. Som är min, där jag kan slappa av. Göra vad jag vill, ha det som jag vill. Jag tänker på den där stugan varje dag, och lite extra ikväll. Men jag blir lite ledsen när jag tänker på det också, för det är inte ens nära, och inte ens liiiite. Vart ska den ligga liksom, och när jag ska ha tid att vara där? 

 

Just nu känns det inte riktigt som jag vet vart jag är någonstans i livet. Lite pausat liksom, men ändå inte. Händer liksom ingenting, men jag vet inte vad som ska hända heller? Bor i ett rum på kanske 15 kvadrat där jag inte äger någonting, eller jo, jag äger det som är i det, både frivilligt och ofrivlligt. Ingenting jag hade valt egentligen, (förutom kläderna). Det kändes skönt när jag flyttade hit, för jag flyttade hit för att jag var tvungen att ta en paus en liten stund. 

 

Ibland är jag lite besviken på hur livet blev. Jag är inte missnöjd, och jag skäms lite för att jag har den tanken, men ibland kommer den upp. Livet var liksom på väg att ordna upp sig och bli lite stabilt för första gången på många många år,  jag behövde trygghet och det hade jag. 

 

Har tröttnat på den här pausen nu. Nu önskar jag mig ett riktigt liv, och mest av allt ett riktigt boende. Det vill säga; Ett boende isolerat för vinterbruk, inte toaletten utanför lägenheten, inte ett bad med mögel, inte haschrökande partysvensker under, inte 81 trappsteg upp utan hiss, inte på en dreggig gata, inte ett kollektiv, men framför allt med MINA ÄGODELAR. Mitt hem. Och med helst med M. 

 

Det onda med mina önskningar är ju att det är värdsliga saker. Jag borde vara tacksam. Men nu har jag tröttnat.

 

 

 

I måndags var jag på massage. Och blev hemsänd (ehhh?stavning och ordval) med en rejäl läxa och några väl valda ord. Egentligen visste jag allting han sa till mig. Men man behöver ju bli påmind ibland.

  

Jag vet att jag balanserar på en smal tråd när det gäller stress. Men det är så svårt att hitta balansen mellan vad jag faktiskt orkar och klarar, och vad jag vill. 

Jag vill så otroligt mycket. Jag vill fixa, organisera och göra system, för att allt ska fungera. Men man vänder liksom ett skepp med två åror. Och det måste jag lära mig.

 

En sak som jag ska vänja mig av med är mina listor i huvudet. Jag skriver aldrig upp och strukturerar mina dagar på jobbet. Jag har listor i huvudet. Jättebra tyckte jag en gång i tiden. Tror till och med jag bloggat om det, och då är det bra. Men nu är det inte så bra.

För den listan är ungefär hur lång som helst. Varje sak jag tänker på, eller varje grej jag går förbi i butiken som jag kommer på att jag ska ordna med hamnar på den listan. Men det är så mycket jag inte hinner, men som ligger i huvudet och stressar mig. Skriver jag på en lapp så får det bara plats med en viss mängd punkter innan lappen tar slut. Då måste jag ta dem, innan jag skriver en ny lapp. 

Simpelt och självklart tänker kanske någon av er, men inte för en stressad tjej som vill mer än hon har möjlighet till. Vissa saker får bara ta den tid det tar. That´ts life och det är verkligheten. Viktigt att tänka på hälsan, blir ju snart tant...

 

Appropå hälsan så var det väl på tiden att börja träna igen? Har tagit en liten paus på ca sju månader....Jag sliter ganska mycket med sömnen min. Och det hjälper ju inte stressen. Igår var jag på "Shapepulse", mitt favoritpass. Med min favoritledare. Jag funderar på vad hon går på. Men jag gillar att hon står och skriker konstant genom hela passet (samtidigt som hon står och hoppar) "ALLA SKA MED" "FRAM MED BRÖSTET,BAK MED AXLARNA" "LEEEE,ALLA SKA LE". Härlig tjej. Inte så härligt när man tror man ska dö på grund av andnöd. Men kanske är det det som gör att jag inte dör. Pass på ironin när jag talar om "favorit" pass och ledare. När jag tränar finns det inget eller ingen som är en favorit. Måste hitta ett innebandylag. Det är favorit. 

 

Inatt sov jag väldigt skönt i allafall. I morse vaknade jag med värk i hela kroppen. Endast på grund av den goda sömnen kommer jag träna igen. KBK sara liksom. 

 

 

 

 

 Imorgon ska jag på harrytur!! Det är alltså vad det kallas när norrmännen åker till Sverige och handlar. Tror de är för att de är lite, ja, ja vet inte hur jag ska förklara... Lite knäppt. Lite harry.