Jag har haft besök av pappa och Liam, firat midsommar och varit sliten. Det är väl det senaste härifrån. JO, jag har bokat resa på semestern. Kan knappt bärja mig så glad jag är över det. Det tar på krafterna att försöka boka en resa med krav. Sandstrand och barnfritt verkar visst svårare än vad man tror. Sen kanske det inte hjälper till att jag sitter och googlar varenda ställe och hotell, men nu blir det bra.
Anledning till sandstrand är för att det är gött, och jag tänker inte gå och balansera på några jävla stenar och stå och svära över det på semstern. Anledningen till att det ska vara barnfritt är för att jag inte vill höra på 1000 barn som springer rint och härjar och grinar. Drömde innan vi bokade resan om att vi hamnat på ett riktigt familjehotell med barn överallt som bara skrek och grina. Det slutade med att jag grina i en solstol när en mamma lämnade sina barn till mig för att gå till baren. Då sa Martin " Det går bra, vi super oss fulla". Så gjorde vi det, och sedan kändes det lite bättre. Men det skapade lite ångest. Det här med familjehotell och barn överallt kommer jag säkert träffa på någongång i framtiden, och till dess undviker jag det gärna.
Ellers så har jag väl inget annat på hjärtat. Fyra och en halv vecka kvar till den där semestern. Känns ibland som jag inte överlever, känns ibland som jag kommer överleva. Lever på hoppet och det är ju det sista som överger sägs det så det ska väl gå vägen.
Ska väl fortsätta stirra ut på regnvädret och fundera på när sol och värme kommer igen. Det fanns några sådana tillfällen härom dagen, ja bju´r påt!
Det är mycket nu. Bland annat semesterångest? Ja, ångest för semestern. Så här har jag känt ända sedan jag började jobba för X antal år sedan. Pratade med någon härom dagen, att efter semstern, borde man ha semster för att återhämta sig efter semestern. Jag har inte ångest för saker jag måste göra. Jag har två mål. Det ena är att åka på en solresa, med en sandstrand, frukostbuffé och balkong....Det andra är att vila. Borde vara lätt att ordna, men är rädd att jag inte hinner vila, trots att det är det enda jag vill just nu.
För några månader sedan trodde jag att jag hade nått min maxgräns gällande energi, då var jag helt tom, men nu känns det ännu värre. Vaknar varje morgon med huvudvärk och känner mig så fruktansvärt trött, och då spelar det ingen roll om jag sovit fyra, åtta eller tio timmar. Sover efter jobbet, gör roliga saker, tar promenader, men ändå dör jag tröttdöden hela jävla tiden och det är frustrerande.
Men det kanske inte är så konstigt att jag är sliten. Sist jag egentligen hade en skön semester där jag kunde vila ut var två år sedan, och man orkar inte två år i sträck tror jag. Förra sommaren hade jag visserligen två veckors semester, men då var livet upp och ner så det var inte mycket till återhämtning. Sedan drog jag hit och sen gick livet i ett. Jaja, det ska ju inte vara lätt att leva heller....Om fem veckor får jag vila.
Men jag är tacksam för att jag faktiskt får semster i år, och att jag har någon att dela den med. ♥
....är som bortblåst, samma med energin. Kom tillbaks? Imorgon hoppas jag att solen skiner även på eftermiddagen, så jag kan njuta lite av den och få lite energiiiiiiiiiiii. Den lyser liksom på fel tidpunkt om dagarna.
Annars då? Jo, jag räknar ner dagarna till semster. Eller nä, det var fel. Jag räknar veckor. Så lång tid är det kvar. Vad är grejen med att ha sen semster, hur tänkte jag där? Men men men... Sjuk veckor går fort. Jättefort!
Helgen? Ja det försvann som vanligt lika fort som den kom. Hade gärna haft helg fredag-måndag, och vecka tisdag-torsdag. Det hade varit härligt. Men helgen var bra, den brukar vara det. Ni ser ju själva.
Livsnjutar´n, skulle nästan göra allt för att byta plats med den där just nu...
