Sara och om livet.

 

 

De senaste dagarna har jag gått runt och tänkt på massa saker som jag tycker om med Norge och Oslo. Språket, hur landet är uppbyggt, osv osv..Jag samlar på mig bra saker, som har övervägt det som är mindre bra med Norge.

 

 

 

  

 

Jag har nästan brytit ihop en massa gånger de här veckorna jag bott här över krångel, det är väl egentligen kanske inte Norges "fel" utan säkert mer mitt eget fel, men jag har liksom bitit ihop och tänkt på att det kommer att lösa sig, ge det bara liiite tid..

Men idag gick det över mitt fantastiska?! tålamod. 

 

Har inte skaffat något norskt mobilnummer ännu och har liksom längtat ihjäl mig efter den dagen. Efter att ha varit ihop med min Iphone snart två år så har det kännts lite ensamt utan den och idag var dagen jag skulle lösa det, men idag var också dagen då det inte gick att lösa på det viset jag hade tänkt. 

De står liksom en sak, och så gör man så, men sen när man gör som det står, då fungerar det ändå inte? Var liksom redan på bristningsgränsen när jag började det här projektet idag, det var ingen bra kombo. Tur man är så fruktansvärt envis så att när man bestämt sig för en sak så löser man det ändå. Så nu har jag ett abonnemang och ett norskt nummer, dock mycket sämre än det jag hade tänkt, men jag har det i allafall. 

 

Det kommer ett inlägg om vad jag tycker om med Norge också, men inte idag. Nu ska jag bara njuta av abonnemanget, samt att jag lyckades fixa att jag kan smsa via imessage igen, för det slutade ju fungera med det nya abonnemanget. Just ja, sa jag att jag förra veckan återställde telefonen och sedan inte fick in innehållet i iphonen trots att jag säkerhetskopierat innan? Livet är härligt. Nästa gång blir det en Nokia 3310, då hade man inte större problem än vilket skal man skulle välja.