Sara och om livet.

Har inte kollat posten på ett tag, eller på några veckor rättare sagt.. Jag har tänkt att ingen vill mig något, och att jag får telefonräkningen på mailen. Kom för övrigt på nu att en försäkring kanske vore något att tänka på. För en klant som mig vore det verkligen på tiden att jag ordnar det. Eller klant, jag bor för övrigt också i Oslo, ficktjuvarnas mecka. Väntar bara på att iphonen och plånboken ska ryka. Meeeeeen om iphonen försvinner så kanske jag inte gråter ihjäl mig då,............ en anledning till iphone 5! Gör kanske inget om datorn åker i golvet heller.. Trodde den var på ruinens brant för några veckor sedan, men tyvärr inte.

 

 

Suprisen i posten var i allafall detta:

 

 

 

Första tanken var på riktigt, jag kastar det. Jag orkar liksom inte krångla mer med papper hit och dit och överallt, och jag orkar inte typ "hej, vart är du någonstans?!" (Har för mig att du fick ett sådant brev Elin? Till din adress liksom.. ) Och försäkringskassan? Har aldrig i mitt liv varit i kontakt med dem. Men sedan tog väl mitt vuxna jag över, (buhuu.. gammal) så jag öppnade skiten. 

 

 

Jaha, skatteverket hade liksom beslutat att avregistrera mig från folkbokföring i Sverige. Kändes lite tungt i det svenska hjärtat att få de svart på vitt. Visste ju att jag bodde här, men det här kändes hårt.. och konstigt. Hejdå sverige liksom. Har iallafall ett svenskt körkort som jag hoppas inte får ett nytt hem tack vare en ficktjuv, för jag vill faktiskt inte ha ett norskt. på riktigt. För det får man tydligen inte utfärda ett nytt i Sverige när man är avregistrerad.... Fan liksom, AVREGISTRERAD?? De kunde väl ändå använda något mer passande ord, det är en människa vi pratar om. Känns som det bara raderat mig ur systemet nu. 

Försäkringskassan då, vad ville dem? Det minns jag inte ens nu.. Eller jo, de vill veta vad jag gör i Norge och om jag kommer flytta till Sverige igen inom ett år. Fick även erbjudande om att behålla min rösträtt i Sverige, det var ju generöst, tack, inte glömd för alltid.

 

Det är inte bara bara att flytta till ett annat land. Kan ju tillägga att det är en del papper och skit att styra med här också.. I ♥ Skattetaten. Undrar när jag ska få mitt skattekort (en papperslapp man måste ha när man jobbar, för att de ska se att man jobbar lagligt? eller vad det nu ska vara bra för. Annars drar de 50% skatt också, tror i ärlighetens namn inte att den norska staten behöver 50% av min lön...).. och norska personnummer. Man är liksom lite beroende av ett personnummer då. Kan vara bra att ha när man ska skaffa t.ex. ett telefonabonemang (som inte kostar massor) eller besöka en läkare osv.. Känns liksom lite viktigt att ha. Men jaja, jag har ju snart överlevt mina fyra första månader i det här landet, så jag överlever nog några till utan personnummer. 

 

Nu ska jag gå och sola. Måste få lite ljus, och lite färg. Om du skulle se mig nu pappa så skulle du säga att jag såg sjuk ut, är väldigt blek, sliten och trött. 

 

Tack å hej!

 

 

 

 

 

 

Det är vissa skillnader mellan de svenska och det norska folket. Eller deras beteende kanske man ska säga. Det märker jag mycket av kunderna i butiken. Det är både för och nackdelar såklart, och som en helt typisk svensk butikssäljare så kan jag ibland inte låta bli att bli lite irriterad ibland............ på de kära kunderna.

 

Men en sak som är lite kul med dessa skillnader är att norrmän som jag har upplevt det inte följer den så kallade jantelagen, och det är ibland kul, ibland mindre kul. Inte för att jag menar att jantelagen är en lag att följa.. 

 

Igår besökte jag ett badhus för att simma lite, och där kommer jag i bikini och ja, jag ska bara simma lite. Det var för övrigt flera år sedan jag gjorde det så förväntningarna var inte jättehöga. I duschen ser jag enbart kvinnor med baddräkt, Och då pratar vi inte baddräkt du köper för att vara snygg i, eller ha på semestern. Snarare baddräkt av tävlingsvariant. Tänkte inte mer på det utan gick ut i bassängen.. Väl där ser jag i princip bara baddräkter och tajta badbyxor, och säkert varrannan människa hade också badmössa och simglasögon. Sekunderna jag står och tänker om jag ska gå hem igen eller hoppa i den där bassängen och vara inte simkunning bland de proffsen var långa. Men ja, skitsamma, nu är jag ändå här. Gick för övrigt lite halvt vilse när jag letade badhuset också så det hade varit lite halvjobbigt att åka hem igen. Hoppar i och inser att simma är som att cykla, gick finfint. Jag tillhörde nog den hälften av de som simmade som simmade också, inte vila vid kanten, inte halvt plaska sig fram. 
Det är så typiskt norge att ha värsta utrustningen, men kanske inte ha behov för den. Men jag gillar det också, det är väl lika bra att gå all in och det ändå ska göras! Jag vill tro att att i Sverige att folk som knappt kan simma, eller inte orkar mer än 3-400 m i bassängen hade kommit dit i tävlingsbaddräkt, badmössa och simglasögon. För då sticker du ut och är lite bättre än alla andra, och det är lite förbjudet det. 

Jag hade mig några goda skratt i bassängen, trots att jag var en outsider i bikini och bara en vanlig tofs i håret. Tror jag ska besöka simhallen nästa vecka igen, men då kanske jag måste köpa baddräkt, badmössa och simglasögen.. Vill ju inte sticka ut. :)

 

Nu är rummet städat, sängen bäddad.. Nu ska bara maten lagas, jag ska duschas och sen är den här dagen gången också. 

 

/ Den typiska svensken..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åkte till Carl-Jan med jobbet för att vi slet så hårt i december. Mycket speciell man med många konstiga historier och tallrikar, tavlor och annat krafs. (= saker som var värda pengar.) Men åt väldigt god mat, fick mig ett besök i vinkällaren som vi egentligen inte fick besöka och blev alledes för full så jag var nöjd. Bäst på kvällen var nog ändå när vi fick åka hem...

 

Denna bilden togs enbart för Mamma...