Sara och om livet.

Den där sommarstugan...

Kategori: Allmänt

 
 
Vart är du när jag behöver dig? 
 
Det är många önskningar och drömmar här ikväll. Både på gott och ont. 
 
 
Jag har två drömmar i mitt liv. Jag har inga visioner och drömmar annars att sträva efter. Samtidigt som jag ständigt söker utmaningar. Jag förstår inte hur det går ihop. Att de ens är möjligt. 
Jag önskar jag hade några drömmar som svävade omkring uppe i huvudet, något jag kunde jobba mot.
 
 
En av mina drömmar är den där sommarstugan... Jag måste ha en fristad. Som är min, där jag kan slappa av. Göra vad jag vill, ha det som jag vill. Jag tänker på den där stugan varje dag, och lite extra ikväll. Men jag blir lite ledsen när jag tänker på det också, för det är inte ens nära, och inte ens liiiite. Vart ska den ligga liksom, och när jag ska ha tid att vara där? 
 
Just nu känns det inte riktigt som jag vet vart jag är någonstans i livet. Lite pausat liksom, men ändå inte. Händer liksom ingenting, men jag vet inte vad som ska hända heller? Bor i ett rum på kanske 15 kvadrat där jag inte äger någonting, eller jo, jag äger det som är i det, både frivilligt och ofrivlligt. Ingenting jag hade valt egentligen, (förutom kläderna). Det kändes skönt när jag flyttade hit, för jag flyttade hit för att jag var tvungen att ta en paus en liten stund. 
 
Ibland är jag lite besviken på hur livet blev. Jag är inte missnöjd, och jag skäms lite för att jag har den tanken, men ibland kommer den upp. Livet var liksom på väg att ordna upp sig och bli lite stabilt för första gången på många många år,  jag behövde trygghet och det hade jag. 
 
Har tröttnat på den här pausen nu. Nu önskar jag mig ett riktigt liv, och mest av allt ett riktigt boende. Det vill säga; Ett boende isolerat för vinterbruk, inte toaletten utanför lägenheten, inte ett bad med mögel, inte haschrökande partysvensker under, inte 81 trappsteg upp utan hiss, inte på en dreggig gata, inte ett kollektiv, men framför allt med MINA ÄGODELAR. Mitt hem. Och med helst med M. 
 
Det onda med mina önskningar är ju att det är värdsliga saker. Jag borde vara tacksam. Men nu har jag tröttnat.
 

Kommentarer

  • maria säger:

    Man får tröttnar. Jag tröttnade just, sökte jobb i Falun, och nu när jag får komma på intervjun så får jag panik. Är jag redo att flytta från Stockholm? Jag vet inte, men jag vet bara att jag vill ha landsbygd närmare än vad jag får här, men är det nu jag ska byta storstan och förorten mot en liten stad nära mamma och pappa? Hur vet man vad man vill? Nä, man lär sig inte sånt här med tiden... 30 år och lika panikslagen som när jag var 22..

    Svar: Jag vet inte heller hur man vet vad man vill. Alla säger "följ magkänslan", men om man inte känner den då? Gaschh. Hoppas de går bra för dig Maria, oavsett vad det blir.. :)
    Sara Andersson

    2013-10-27 | 12:57:24
    Bloggadress: http://amria.se

Kommentera inlägget här: