Sara och om livet.

Hade en gång en blogg pga ett behov att skriva. Tiden försvann och jag slutade skriva. Jag har nog ett stort behov att använda en eller annan form för min (obefintliga egentligen?) kreativitet. Men oavsett, viktigt att få utlopp för det, antingen man är bra på det eller inte. När jag läser gamla inlägg här så blir det väldigt svart på vitt att jag verkligen har tappat så mycket svenska. Man tänker - svenska / norska - typ detsamma. Både ja och nej. Det norska språket är uppbyggt väldigt olikt det svenska, och jag stör mig på hur jag kommunicerar i både text och tal varje dag faktiskt. Ord jag tror är svenska ord och plötsligt norska och omvänt. Viktigt att hålla på sitt språk? Ja. Tänker det är en form för min identitet. Men samtidigt så är det svårt att öva på det också, allt går på automatik. Och när jag först pratar så fokuserar jag mest på andra saker. 

 

Kommer jag skriva igen? Ja,nej, kanske. Förhoppningsvis. Jag hade skräckblandad förtjusning över om jag ska ha något att skriva om. Jag är extremt dålig på smaltalk exempel. Men så börjar man skriva och plötsligt har jag så massor jag vill diskutera och saker som jag tänker på. 

 

På återseende?